Ni där hemma vet att jag inte är någon som svär i "onödan", men det är såhär det känns just nu. Det har varit en riktig skitdag, vädret va kasst, jag har mått kasst och det hände en tråkig sak i släkten här i USA. Allt har gått i moll och varit grått typ. Det kändes rätt bra på förmiddan o så liksom men sen blev jag rastlös igen, och började såklart tänka på allt där hemma. Och när nu även min enda svenska vän (förutom au pairkompisarna) har gett sig av hemmåt också för en kortis, så kändes det inte bättre. Jag tog en dusch och tänkte på annat och mådde bättre, men när jag kom upp för att vi skulle åka iväg så kom ett tråkigt besked, och vips så blev det sämre igen. Sen kändes det bättre när jag slutade tänka på hemma igen. Och min förkylning har ju inte blivit bättre så Ashley tyckte att jag skulle gå till doktorn nu också, det är ju fredag o så så kanske bra att få det gjort. Bävade lite för att det skulle kosta, men vi ringde mitt försäkringsbolag genom au pairen och jag kunde bara skicka kvittot så skulle jag få tillbaka det, nåt bra iaf! Så åkte dit och fick klart för mej att jag har typ inflammation i hela huvudet, nästan! Inte riktigt kanske men iaf öroninflammation som har kommit av min förkylning. Och nu det senaste har det nästan känts som om det är lite åt bihålorna också. Hämtade iaf medicin på vägen hem.
Och så stannade vi vid brevlådan också på vägen hem, och då fick jag nästa gråtattack, dock av glädje denna gången, när ett grön paket fanns där! JAG ÄLSKAR ER  <3
Öppnade det och fick lite goodiesar från hemma, ska ta kort i morron.
Det är inte så illa med mej som det låter, jag är fruktansvärt trött och har ont i hela huvudet och det är tryck för öronen fortfarande, och har inte ätit ordentligt innan idag så det är väl därför. En kombination av allt gör att det till slut bara blev jobbigt, men nu kan det ju bara bli bättre när jag är väldigt tidigt i säng och har dessutom fått medicin. Bävar dock lite för morgondagen som nog kommer bli väldigt lång. Ska åka härifrån vid halv 9, och sen slutar inte klassen förrän 4, och så en/en och en halv timma hem i bil. Hoppas det blir bättre med öronen annars kommer bilturerna bli rena mardrömmen så ont som jag har haft nu ikväll.

Saknar alltså er, men tänker inte ge upp än! Har en så underbar familj här också så dom tänker jag inte lämna än :)

Tusen pussar