Januari 2011, början på äventyret

Det va då mitt största äventyr började, när jag den 10e januari gav mej iväg till USA för att leva livet som au pair! Allt handlade dom första dagarna om USA och sen blev det snabbt den 10e och jag mamma och pappa lämnade lilla Götåkra för att åka till Landvetter. Jag fattade nog inte ens då vad det va jag gav mej iväg på. Hade sagt till mamma att inte hålla på att gråta och så på flygplatsen för det skulle jag också göra då. Så inga tårar, utan jag fick ett brev som mamma hade skrivit! Första gången jag riktigt började fatta vad jag gav mej in på var när jag satt i planet och det började rulla för take off. Då slog det mej och jag satt och lät några tårar rinna längs kinden medans vi lyfte och en stund in i flygningen. Trött va jag av bara några få timmars sömn den natten så det gjorde väl sitt till också! Såg soluppgången ifrån ovan molnen och längtade mer och mer efter vad som skulle komma. Älskar att flyga så det gick bra. Sen mellanlandade jag i Frankfurt och gick till nästa flyg som va ett väldigt stort, 3x3 säten och med dvd. Den resan va på 9 timmar så hade en stund att fördriva tiden på... Läste mammas brev och blev lite ledsen igen, plus att jag hittade ett kort från min fina Ninna som hon hade gömt! <3
När jag hade landat letade jag mej fram på den stora flygplatsen till baggage claim för att hämta väskorna, stod länge och väntade men dom kom aldrig. Inte lätt när dom hade ställt mina bakom några vagnar så man inte såg dom... Men sen gick jag iaf och mötte dom andra som skulle till au pair introductionen, vi åkte buss mot hotellet och man njöt av känslan av att veta att man nu va i USA!! Det är stort faktiskt, då det alltid har varit en dröm! Vi kom fram, typ skrev in oss och fick gå till rummen. Jag delade rum med en brasilianska och en från Ecuador. Kvällen va jag bara på mitt rum och kände mej som en urpressad disktrasa, första gången med jetlag och dålig sömn redan innan så det blev en tidig kväll. Morgonen efter skulle det ju va väckning vid halv 7/7 så det va bra ändå!


Fortfarande på svensk mark

Första anblicken av USA

Utsikten från mitt hotellrum

Trött, jetlagad svensk!


Skriv en kommentar!

Kommentera :

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0