Tänk för precis 5 månader sen, den 9 januari la jag mej i sängen sent efter att ha gått igenom en lista i huvudet om jag hade packat allt jag skulle behöva för att klara mej en bit in i det helt nya livet jag va på väg och skulle pröva på. Full med förhoppningar och förväntningar på ett fantastiskt och roligt år! Trodde jag visste precis hur det skulle bli och att jag skulle klara allt lätt som en dans. En del saker har varit som jag hoppades, men så himla mycket MER man har lärt sig! Både om kulturen, om folk, om livet och framför allt om MEJ SJÄLV! Det här är inte bara en 'rolig' resa, det är en resa för livet då jag har lärt mej så mycket på så kort tid. Det har inte varit så lätt som jag hade trott, dansen blev mer till en snubblande gång. Ibland mår man som på toppen av ett berg och ibland tar saknaden och tankarna över och man faller ner i en grop för att sen klättra sig uppåt igen. Saknaden efter allt där hemma har varit stor hela tiden, hemmamänniska som man är! Men 150 dagar senare är jag oerhört stolt över mej själv att jag tog steget, jag gjorde mitt livs äventyr! Det tog tid innan jag riktigt tog tag i det och sen kom iväg, men jag tror ändå det va det jag behövde för att helt känna mej redo. Jag flyttade ju i och med detta också hemifrån för första gången, och inte till närmsta hålan precis! Ett helt hav och lite mer än halva USA skiljer mej numera ifrån min familj som jag tidigare har varit utan en vecka som längst :)
Men jag kämpar på och får se vart vägen jag går på leder mej.
Jag går så länge benen bär mej, och tror på mej själv!