Det är lite äntligen just nu. Äntligen är Jossan tillbaka på den amerikanske sidan av jordklotet, så man har nån i närmre tidszon att prata med! Vilket också betyder att det är närmare tills jag kommer till henne i WPB :) Wiiiee! Äntligen har jag gjort min handbollsträning och det va kul! Vi va inte så många idag men tjejerna va trevliga, och tränaren också. Det va typ som hemma, förutom, som jag undrade och bävade lite för, va att dom inte spelade med klister... Usch va ju som att börja om igen! Några bollar hade klister, men dom va väl av den anledningen upptagna hela tiden också! Så där va man med klister-vanan inne och kände hur musklerna i handen fick jobba så mkt mer utan! Men det är väl bara att vänja sig, ska nog gå! Äntligen är dagen över, för trots att vi ställde fram klockan en timma idag så är jag helt slut typ! Det är nog både att jag har varit mer aktiv denna helgen än sen jag kom hit, plus att lite spänningar har släppt för att ha längtat till träningen, plus att Jossan är här igen. Och sovmorronen i morse gjorde nog att man va hängig hela dagen också, elr rättare sagt så gjorde jag ingenting under dagen vilket gjorde att man är slöare.
Och med tanke på min brist på aktiviteter under dagen så tänker man ju igen.... Vilket betyde att man längtade lite hem, elr snarare efter familjen just nu. Syskonen fyller år och dom ska komma i sommar och vi pratade lite om det innan, så att få träffa dom igen bara LÄNGTAR jag till! <3 
Och jag vet att jag inte borde längta hem kanske för att det inte händer nåt speciellt där hemma elr för att jag har det så bra här, men vad ska jag göra åt det? Jag kan inte hjälpa att jag här verkligen märker hur mycket jag älskar och saknar Sverige och alla mina nära och kära där hemma. Dom här tankarna fanns inte med i mina förväntningar av året när jag satt där hemma och va lycklig för att få komma iväg, men jag tror det är bra, och dessutom borde ni väl tycka att det är bra att jag har hemlängtan så jag kommer hem efter detta året och klipper er! :D Men jag ska inte ge upp, jag vill ha ett litet år av mitt liv att minnas som den upplevelse det är och att va stolt att jag inte gav upp. Plus att ett år är en skit i rymden av ett liv! Ska försöka gaska och peppa upp mej så jag slipper dom här tankarna så ofta, bara att försöka hålla mej i gång så jag inte hinner.


Nu ska jag lägga mej på kudden och läsa min nya bok och sen sova min välbehövliga skönhetssömn (att det kan va så förbaskat skönt att sova!!) Äntligen!!

Pussokram SAKNAR er <3