Decennium

Jag minns precis vad jag gjorde när jag för 10 år sen första gångern fick höra vad som hade hänt på andra sidan jorden. Man fattade inte riktigt då, vid 11 års ålder, vad som egentligen hade hänt. Såklart va man så medveten om världen och allt så man förstod hur illa det var och att det innebar att väldigt många dog och skadades, men det "slog" liksom inte så hårt som man nu förstår att det var. Sen va man väl lite chockad o så också.
Men just den dagen skulle jag hänga med Malin, och när vi kom hem sa storasyrran Pernilla vad som hade hänt, och innan man såg det på nyheterna fattade man inte vad hon snackade om! Flygplan i husen, terrorister, massa döda..... Så mycket nytt man aldrig kunnat tänka sig att det ens kunde hända, så stort och ofattbart. Sen satt vi och kollade på TV och alla kanaler visade samma sak. I flera dagar var det mesta, såklart, om denna stora nyhet. Shit vilken grej liksom, MEN DET GICK LIKSOM INTE IN I HUVUDET HUR STOOORT DETTA VA...

Inte förrän nu egentligen, när jag sitter och ser ett program på TV om denna dagen för 10 år sen, så fattar jag och verkligen känner mej ledsen för hela händelsen. Det är nästan så jag tycker det är 'jobbigt' att se på på nåt vis, för JAG va DÄR så nyss, gick på gatorna jag nu ser på TV bli begravda under rasmassorna, där röken vällde fram och såå många människor dog. Nu när jag har varit där och känner igen husen runt omkring, hur brandbilar stod parkerade på gatorna, allt folk som hela tiden va i rörelse och vet hur mycker folk det är på Manhattan så känns det mer än det gjorde då. Usch, vilken tragedi.

Vi träffade t.o.m en kvinna på Staten Islad-färjan som "skulle ha varit" i Twin towers precis när flygplanen flög in där. Hon jobbade där, men just den dagen skulle hon på ett möte på sin sons skola för han hade lite problem i vissa ämnen. Så hon skulle bli sen till jobbet, just den dagen. Tänk hur hon känner, att JUST DEN DAGEN hade hon sin son att beskylla/tacka att hon skulle bli sen till jobbet, vilket gjorde att hon långt ifrån ist kunde se jobbet försvinna, och att det förmodligen hade räddat hennes liv. FATTA hur hon känner idag. Ledsen för sina kollegor, och känna att "det kunde varit jag".


Ground zero för 1,5 månad sen


Här "fattas" det 2 hus


Ett decennium.
Fortfarande så svårt att fatta.


Skriv en kommentar!

Kommentera :

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0